Goju Ryu karate är en av de ursprungliga karatestilarna från Okinawa i Japan. Namnet betyder hård/mjuk skola eller stilart.
Som så många av de äldre stilarna är dess historia brokig och spännande. Förenklat fanns det två grenar av den traditionella karaten. En som utövades av kungens soldater och en för bönder och sjömän. Båda fick och har än idag starka influenser från Kinas Kung Fu. Goju Ryu härstammar från den gren som kom från sjömän och bönder.
Okinawa som örike har många gånger genom historien varit för litet för att bära sin självständighet, under en lång tid var ön och dess omgärdande kungadöme anekterat av Kina. Sjöhandeln med Kina och andra länder var flitig. Att bära vapen var endast privilegierat styrets män och soldater. Till sjöss fanns gott om pirater och på land satte feodalherrar och deras fotfolk skräck i befolkningen. Att träna stridskonst med eller utan vapen för vanligt folk var förbjudet och kunde bestraffas med döden.
För att överleva på land och till sjöss tränades i tysthet stridskonst med de föremål som fanns i hushållet. Åror, käppar och slagor som användes i skörden blev dagens Eiku, Bo och Nonchakos. En av de populäraste danserna på Okinawa, Eiza, var utåt sett en harmlös dans med trumma och trumpinne men sattes istället en sköld och svärd i händerna på utövaren är rörelserna effektiva stridstekniker. Utifrån dessa förutsättningar föddes den vapenlösa träningen där också insikten att i möjligaste mån undvika att bruka våld är det bästa sättet att utöva självförsvar.
Vanligt var att varje familj hade sin stilart som tränades i hemlighet med släkten och de närmaste. Än idag märks detta på Okinawa, när man frågar en okinawian vilken stilart personen tränar blir svaret ofta, ”Jag tränar hos familjen…” och ett av Okinawas kända familjenamn.
Sjöhandeln var och är fortfarande viktig för Okinawa, Fuzo på kinesiska fastlandet var en central handelsstad men också en stad där Kung Fu vuxit sig stark av i många fall samma anledningar som på Okinawa. Utbytet mellan okinawianska och kinesiska mästare blev grunden till vad som idag är traditionell karate. Senare exporterades en del av karaten till Japanska fastlandet och blev den mer moderna sportkaraten som idag främst representeras av Kykoshinkai och Shotokahn.
Goju Ryu är som stilart accepterat som en av endast fyra ursprungliga stilarter av både WKF (Wolrd Karate Federation) och WUKF (World Union Karate Federation).
Idag är sensei Morio Higaonna och hans teknisk ansvarige sensei Tetsuji Nakamura de som främst representerar stilarten. Den internationella organisation som vår dojo tillhör är I.O.G.K.F som är representerad i över 50 länder. Nationella och internationella läger, s.k. Gasshuku, hålls varje år.
Den svenska huvud-dojon ligger i Stockholm och drivs av sensei Björn Jonzon, en av Sveriges pionjärer inom karate. Han har på professionell basis utövat karate i över 45 år och undervisar än idag i sin dojo Budo Zen Center. Totalt innehåller den svenska organisationen fem dojos.
Sensei Chojun Miyagi på Okinawa namngav stilen på 1930-talet. Go – Ju, hårt och mjukt, är hämtat från den tredje strofen av åtta i Hakku Kenpo som omnämns i Bubishi, en samling av dokument från Kina som troligen härrör från Kung Fu.
De tredje strofen lyder, ”sättet att andas in och ut kan både vara både hårt och mjukt”. Förvillande men ändå något som tål att funderas på.
Som så många av de äldre stilarna är dess historia brokig och spännande. Förenklat fanns det två grenar av den traditionella karaten. En som utövades av kungens soldater och en för bönder och sjömän. Båda fick och har än idag starka influenser från Kinas Kung Fu. Goju Ryu härstammar från den gren som kom från sjömän och bönder.
Okinawa som örike har många gånger genom historien varit för litet för att bära sin självständighet, under en lång tid var ön och dess omgärdande kungadöme anekterat av Kina. Sjöhandeln med Kina och andra länder var flitig. Att bära vapen var endast privilegierat styrets män och soldater. Till sjöss fanns gott om pirater och på land satte feodalherrar och deras fotfolk skräck i befolkningen. Att träna stridskonst med eller utan vapen för vanligt folk var förbjudet och kunde bestraffas med döden.
För att överleva på land och till sjöss tränades i tysthet stridskonst med de föremål som fanns i hushållet. Åror, käppar och slagor som användes i skörden blev dagens Eiku, Bo och Nonchakos. En av de populäraste danserna på Okinawa, Eiza, var utåt sett en harmlös dans med trumma och trumpinne men sattes istället en sköld och svärd i händerna på utövaren är rörelserna effektiva stridstekniker. Utifrån dessa förutsättningar föddes den vapenlösa träningen där också insikten att i möjligaste mån undvika att bruka våld är det bästa sättet att utöva självförsvar.
Vanligt var att varje familj hade sin stilart som tränades i hemlighet med släkten och de närmaste. Än idag märks detta på Okinawa, när man frågar en okinawian vilken stilart personen tränar blir svaret ofta, ”Jag tränar hos familjen…” och ett av Okinawas kända familjenamn.
Sjöhandeln var och är fortfarande viktig för Okinawa, Fuzo på kinesiska fastlandet var en central handelsstad men också en stad där Kung Fu vuxit sig stark av i många fall samma anledningar som på Okinawa. Utbytet mellan okinawianska och kinesiska mästare blev grunden till vad som idag är traditionell karate. Senare exporterades en del av karaten till Japanska fastlandet och blev den mer moderna sportkaraten som idag främst representeras av Kykoshinkai och Shotokahn.
Goju Ryu är som stilart accepterat som en av endast fyra ursprungliga stilarter av både WKF (Wolrd Karate Federation) och WUKF (World Union Karate Federation).
Idag är sensei Morio Higaonna och hans teknisk ansvarige sensei Tetsuji Nakamura de som främst representerar stilarten. Den internationella organisation som vår dojo tillhör är I.O.G.K.F som är representerad i över 50 länder. Nationella och internationella läger, s.k. Gasshuku, hålls varje år.
Den svenska huvud-dojon ligger i Stockholm och drivs av sensei Björn Jonzon, en av Sveriges pionjärer inom karate. Han har på professionell basis utövat karate i över 45 år och undervisar än idag i sin dojo Budo Zen Center. Totalt innehåller den svenska organisationen fem dojos.
Sensei Chojun Miyagi på Okinawa namngav stilen på 1930-talet. Go – Ju, hårt och mjukt, är hämtat från den tredje strofen av åtta i Hakku Kenpo som omnämns i Bubishi, en samling av dokument från Kina som troligen härrör från Kung Fu.
De tredje strofen lyder, ”sättet att andas in och ut kan både vara både hårt och mjukt”. Förvillande men ändå något som tål att funderas på.